Askonsdagsandakt

Onsdagsbönen den 14 februari kl 10 kommer vara en askonsdagsandakt.

Askonsdagen inleder fastan, som sedan pågår fram till påsk.

Så här står det om askonsdagen i Bönboken – Tradition och liv av Dalman m.fl (red), Verbum förlag

”Aska är en symbol för livets bräcklighet och alltings förgänglighet. Det är mycket litet i vår tillvaro som inte slutar i aska eller utplåning. Askonsdagen påminner oss om detta i den cermoniella gestaltning som används i många kyrkor – den urgamla seden att teckna ett kors av aska på gudstjänstdeltagarnas panna. Tydningsorden som åtföljer handlingen är dramatiska:

Kom ihåg att du är stoft, och åter skall bli till stoft. (1 Mos 3:19)

Men den kristna tron är hoppets tro. Vi vågar teckna förgängligheten så tydligt, eftersom vi litar på att Gud skall skapa nytt liv ur död och aska. Hoppet hjälper oss att möta smärtan i livet, och det behövs inga skönmålningar av det mörker som livet ibland faller samman i. För Gud skapar liv ur döden.

Askonsdagen inleder fastetiden, avhållsamhetens tid. Under fyrtio dagar får livet gå i eftertankens tecken. Guds ljus får falla in i de mörka vrårna, upplysande och avslöjande. Vi försöker fly all ytlighet och söka oss till djupet – också när vi måste konfronteras med våra egna tillkortakommanden, punkterna där livet blivit aska. Vi rensar bakåt i livet, för att kunna ställa oss på den grund som Gud av kärlek ger oss, den som består av nåd och försoning. Så kan blicken åter alltmer riktas framåt.

Ytterst lyfter askan också fram döden som en utmaning: vill jag dö så som jag lever nu, eller skall mitt liv stå på en annan grund inför evigheten?”