Ringar på vattnet

En helt vanlig söndagsmorgon observerar jag en rörelse i ljuset av mitt ganska stressiga tempo. Jag ser mig omkring och noterar hur folk, med olika medel, tar sig till byns kyrka. Några cyklar, några går hand i hand med sina kära, några kör bil. Men alla söker sig till ett ställe som representerar något mycket större än en byggnad. Det är som om Gud själv kallar sina barn, för en stunds gemenskap med honom.

När människor i världens alla hörn rör sig mot en kyrka skapas en rörelse som håller Guds ord levande och mer och mer tillgängligt. En rörelse som liknar ringar på vattnet, när ett föremål rör dess yta. Det är grunden i denna levande tro, en relation med en Gud som är god, som gör att vi som kristna har ett ansvar att sprida Guds kärlek och vara en röst för de svaga och utsatta och därmed agera mot orättvisor. Vår tro påverkar hur vi ser på omvärlden och hur vi behandlar våra medmänniskor. Vi är inte perfekta och kommer inte att vara det, men vi vill följa Jesus och försöka leva som han lär.

Kyrkan i allmänhet har varit en trygg plats för människor i nöd, både de som befinner sig i krigsdrabbade områden och de som lever i svåra sociala förhållanden. Dess vilja att göra gott föder ofta en vilja att ge vidare hos den som har fått hjälp. Är det inte så vi borde uppmuntra vår omgivning att agera? Kan vi i dagens Sösdala försöka se oss omkring och sträcka en vänlig hand mot de som behöver hjälp? Ibland räcker det med en vänlig gest för att få rörelse i ”vattnet”, så att ringar av goda gärningar sprids.

Marisete Martinsson